Galleriet som anpassar sig efter årstidernas växlingar

IMG_5558

 En gång i tiden var den gamla prästgårdsladugården full av kor, hästar och höns. I dag pryds väggarna av naturinspirerade konstverk – många skapade av återvunnet problemavfall. Galleri Karaija firar 20 år i sommar med jubileumsutställningen ”Sommarminnen”.

Vem är du?

Jag heter Maarit Lassila och jag har varit gallerist för Galleri Karaija i sex år. Men jag har varit med som konstnär och hjälpt till sedan starten för tjugo år sedan.

Vilken är Karaijas bakgrund?

Allt började med en kvinnas dröm: Raija Toivonen-Kalsola hade en vision om ett galleri i Ingå. Hon var så bestämd och duktig att hon fick det till stånd. Vi andra har fortsatt i hennes fotspår. Det är också från hennes namn ”Karaija” kommer – många brukar tycka att det är ett lustigt namn och fråga ”vadå piraya?”, men det är en kombination av hennes för- och efternamn. Den här byggnaden är prästgårdens gamla ladugård – här har funnits kor, hästar och höns. I många år stod den öde och användes som lagerlokal för församlingens saker. Karaija har verkat här sedan galleriet öppnade 1996 och i dag har stämningen vuxit in i väggarna.

Karaija 036
Naturen är en viktig sak för mig och vi är ett stödföretag till Suomen luonnonsuojeluliitto. Det innebär att jag betalar en viss summa till dem varje år och att vi lyfter fram naturen i våra utställningar, säger gallerist Maarit Lassila.

Jag flyttade till Ingå 1995 när mina studier var på slutrakan. Jag utexaminerades som konstmagister, träffade Raija och vi blev vänner. En dag frågade hon om jag var intresserad av att komma och öppna ett sommarkafé i galleriet. Nu har jag drivit Karaija i sex år sedan jag tog över verksamheten av Annikki Kilpi som var gallerist innan mig. Jag var så ung när jag började, så det var naturligt att det blev så. Jag valde alltså egentligen aldrig att bli företagare i Ingå, snarare växte jag fast. Men det passar mig bra. Jag trivs väldigt bra i Ingå.

Hur har det gått?

Vi har många kunder från huvudstadsregionen – från Helsingfors, Vanda, Esbo, Borgå, Sibbo – men galleribranschen är svår i Finland. Vi är kanske inte det äldsta galleriet i Finland, men det finns väldigt många som är yngre. Till och med i Helsingfors går gallerier omkull hela tiden. Vi har den fördelen att vi inte endast riktar oss till en viss konstintresserad grupp, utan man kan komma hit med hela familjen.

Vilka är de tre bästa sakerna med att vara företagare i Ingå?

Naturen, för det första. För det andra: människorna. De är jättetrevliga och här finns många eldsjälar. Jag tror, att eftersom Ingå är en så pass liten kommun är invånarna inte vana vid att få allt serverat. De är beredda att jobba hårt själva om de vill få något till stånd. Och för det tredje måste jag säga att jag personligen uppskattar att här finns så distinkt olika årstider. För mig är det inte ett problem att här blir tyst på vintern, då har jag tid att ägna mig åt min konstnärliga verksamhet – jag arbetar med keramik och målar. Årstiderna är något vi inte kan förändra, det gäller att anpassa sig efter dem.

Hurudana är Ingåborna som kunder?

Både konstnärerna och publiken är jättetrevliga. Hit kommer inga ”tiukkapipon”. Det kan också bero på den speciella stämningen i de gamla väggarna. Det är många som kommer in till oss under julklappshandeln, de står och pustar i dörröppningen och säger att de måste komma hit och vila lite. Det jag ändå hoppas är att Ingåborna skulle använda mer lokal service, men jag tror inte att det bara är ett lokalt problem. Den globala utvecklingen som gör att människor handlar mer på nätet. Men det är bra om man använder sig av lokala företag, då bevaras arbetsplatser på orten. Och med dem kvalitet, kunskap och traditioner. Många av hantverkarna som vi samarbetar med har en teknisk tradition bakom sig, man har gjort på ett visst sätt väldigt länge, och det skulle vara synd om det försvann.

Hur upplever du att samarbetet med kommunen har fungerat?

Karaija 052
Tiina Jåfs är en av de återkommande konstnärerna i Karaija.

Helt okej. Jag förstår att det är en liten kommun som inte har så stora resurser. Det jag skulle önska är att man satsade hårdare på att marknadsföra orten - och därför är jag jätteglad att man nu har anställt en informatör. Jag har länge drömt om att man skulle låta bygga något vackert konstverk uppe vid avtaget från 51:an. Något genuint, kanske en stor vacker sjöfågel och texten ”Välkommen till Ingå”, något som skulle få folk som passerar att inse att det lönar sig att komma hit. Många förstår inte hur nära det faktiskt är till havet.

Hur ser ditt företag ut om fem år?

Jag hoppas vi är kvar här. Jag hoppas att världssituationen är sådan att vi kan fortsätta och att inga radikala förändringar har inträffat. Vi satsar på samarbete med konstnärer som har ställt ut här i många år – jag tror på kontinuitet. På det viset bygger man ett förtroende. Men vi har också introducerat en eller flera nya konstnärer varje år.

Vad skulle du vilja hälsa andra som funderar på att grunda företag i Ingå?

Alla är jättevälkomna, och jag tycker att vi skulle kunna vara ännu mer öppna med varandra. Det lönar sig också att fundera på hur man kan anpassa sig till livet här, med en ganska kort säsong på sommaren och lugna vintrar.

Vilket är ditt bästa minne från tiden som företagare på orten?

Svårt att säga, de är så jättemånga. Vi har haft många mysiga tillställningar här, som våra skördemiddagar i augusti. Vi brukar samlas här och äta mat tillredd på råvaror från våra egna gårdar. Det har varit levande musik och dikter och lite litteratur. I augusti är det ofta fina kvällar och då är det varmt här inne.  I år är det något slags värmerekord, tror jag, i vanliga fall brukar jag stå och huttra fram till midsommar. De tjocka väggarna håller tag i vinterkylan länge.

IMG_4421

IMG_4645 

IMG_5551

Karaija 044



Senast ändrad: 07.06.2016