En trespråkig kulle på åkern
Vi finns här för dig, del 13: Degerby skola och daghem
Vem är boss på hälsocentralen? Hur ser en bibliotekaries arbetsdag ut? Och vad sysslar tjänstemännen på kommungården med egentligen? I den här artikelserien får du följa med in bakom kulisserna i Ingå kommun.
Trots att Degerby
skola har vuxit så det knakat sedan den byggdes på 1960-talet har känslan av en
liten byskola inte gått förlorad. Tillsammans med tvåspråkiga Degerby daghem
och Degerby filialbibliotek bildar den ett bildningscentrum som fostrar barn
från blöjåldern in i tonåren.
En uppstoppad uggla iakttar vaksamt den lilla soffgruppen
där rektor Magnus Ljungqvist och Degerby
daghems pedagogiska ledare Marika Gröhn
har makat sig tillrätta.
Golvet är täckt av en röd plastmatta och dörrarna till de
olika klassrummen lyser inbjudande i naturliga varma träfärger. Degerby skola
är så långt i från ett hypermodernt och stilrent skolkomplex man kan komma. I
stället är byggnaden – som ursprungligen dessutom var två skilda byggnader – en
organisk helhet som har expanderat i takt med att elevantalet har vuxit.
– Vi har försökt behålla känslan av en liten byskola. Vi är
en liten skola i stort format, säger Ljungqvist.
Han kom till Degerby skola 1995 när Barbro Backman – känd från otaliga teaterensembler – var rektor. På
den tiden var de endast tre lärare. Då verkade inte heller Degerby daghem i
radhuset intill.
– Där fanns lärar- och vaktmästarbostäderna, minns
Ljungqvist.
Fyllde ett hål efter
parentesen
Ursprungligen grundades Degerby skola för att fylla det hål
som uppstod när Sovjetunionen återbördade Porkala arrendeområde 1956.
– Här fanns massor med skolbyggnader från tiden innan
Porkalaparentesen, men ingen skola. Man höll taklagsöl i Degerby skola 1961 och som första rektor fungerade Fritz Bergdahl. Den första vintern i skolan frös alla, eftersom man
hade lagt in dåliga fönster, säger Ljungqvist.
Marika Gröhn kom till huset 2012. I dag basar hon över fyra
avdelningar, tre svenskspråkiga och en finskspråkig.
Hon berättar att arbetet med att föra samman de två
språkgrupperna är något som kräver en aktiv insats av personalen.
– Vi har
märkt att de inte självmant leker med varandra om vi inte tar initiativ. Man
skulle tro att de leker över språkgränserna, men de gör faktiskt inte det. De håller
sig för sig själva av eget val, säger Gröhn.
– Vår
målsättning är att de ska bekanta sig med det andra språket – och det kan de
förstås inte undgå att göra. Redan att de hör det andra språket varje dag gör
mycket.
Alldeles
intill Degerby skola ligger dessutom privatdaghemmet The International
Childcare and Education Centre (ICEC), som erbjuder eftermiddagsverksamhet med engelska
språkduschar.
– Vi är en trespråkig kulle på åkern, säger Magnus
Ljungqvist skämtsamt.
Lek och lärande
I daghemmets
myshörna sitter Saga, Clara och två flickor som båda heter Vilma. De är alla fyra år. På frågan om
vad de gillar att göra på dagis blir det samstämda svaret:
– Att leka.
– Med varandra, förtydligar den ena Vilma.
Tre av de fyra tjejerna är tvåspråkiga, men alla kan de leka
på bägge språken. Bäst tycker de om att leka häst tillsammans.
Marika Gröhn berättar att inlärningen vid daghemmet sker
genom lek.
– Dofta på den här, säger hon och lyfter fram en vinröd
slips.
Den stinker parfym.
– Den här hittade vi i morse tillsammans med ett brev. Det
är sjörövar-Fabbe som har varit i farten igen, säger Gröhn.
Hon förklarar att den fiktiva karaktären Fabbe är ett sätt
att sporra barnen att lära sig genom mer engagerande inlärningsmetoder.
– Den här gången kommer de att få följa hans ledtrådar ut i
naturen. Speciellt för Degerby daghem och skola är att naturen är den tredje
pedagogen. Dessutom har vi kyrkan på promenadsavstånd och biblioteket här i
huset, säger Gröhn.
Ett modernt museum
I jämförelse med det toppmoderna biblioteket i Ingå kyrkby
ser Degerby filialbibliotek närmast ut som ett museum. Det lackade trägolvet
knarrar hemtrevligt när man går över det och i en burk ovanför lånedisken står
en låda med gammaldags stämpelkort. Men tittar man närmare på hyllorna
upptäcker man snart att här finns det allra senaste inom barn- och
ungdomslitteraturen.
Degerby filialbibliotek är öppet varje torsdag mellan 8 och
11.45 när barnbibliotekarie Sonja
Petrell-Auvinen eller hennes kollega Barbro
Nystedt kommer på besök från huvudbiblioteket i Ingå kyrkby. Det hör till
höjdpunkterna på veckan för eleverna och daghemsbarnen.
– Tidigare var biblioteket öppet också en kväll i veckan,
men den turen drogs in på grund av för få kunder, säger Magnus Ljungqvist.
– Då var vi oroliga att det innebar början på slutet för
biblioteket. I stället specialiserade det sig på barn- och ungdomsböcker och
fick ett uppsving. En helt vanlig torsdag besöker så gott som alla av skolans
och daghemmets nästan 160 barn biblioteket, säger Ljungqvist.
Vägg i vägg med biblioteket ligger slöjdsalen där en grupp
fjärdeklassare jobbar under läraren Cilla
Törnblom-Backmans vakande öga. Elis
och Anton arbetar på varsin
segelbåt.
Vad är det bästa med Degerby skola?
– Alla är snälla här. I vissa skolor vågar lärarna inte säga
till när någon mobbar fastän de vet om det, men här vågar alla lärare göra det, säger Anton.
– Här är bra
för det här är en skola där man till exempel slänger minst mat av alla skolor,
säger Elis.
Degerby skola
kunde förra våren hissa Grön flagg, som ett bevis på att det är en skola som
stöder ett aktivt och långsiktigt arbete för hållbar utveckling.
Långsiktigt är också fostran vid Degerby daghem och
Degerby skola. Undervisningen rör sig hela tiden mot en allt mer sömlös övergång
mellan daghem och skola. Här är Degerby en föregångare.
– Vi får följa
med våra barn väldigt länge, säger Gröhn.
– På
julfesterna får man se barn som man har skött om sedan de var små parvlar stå
på scenen och vara stolta. Jag har alltid näsduk med, det är så rörande.
– Efter att
de har fortsatt till högstadiet ser man dem mer sällan. Eller, man ser dem förstås
hänga utanför matbutiken inne i byn. Men det är kanske inte riktigt lika
givande, säger Magnus Ljungqvist.
Talangfyllda typer
Bland lärarkåren och daghemspersonalen finns flera mer eller
mindre dolda talanger. Cilla Törnblom-Backman är en hejare på folkdans. Marika
Gröhn är en riktig stjärnkock som trivs bäst hemma i köket.
Vilken är paradrätten?
– Älgragu.
Precis som sin föregångare trivs Ljungqvist på scenen och
upptråder årligen i Degerbyrevyn. Han har också, precis som flera andra lärare
i skolan, ett starkt intresse för musik, vilket syns i skolans satsning på det
ämnet. Vid olika evenemang och högtider kan man bonga honom med dragspelet i
högsta hugg.
– Min far spelade dragspel och ville alltid att jag också
skulle börja, men jag var tveksam. Det är ett tungt och besvärligt instrument.
Som att gå omkring med en orgel på magen. Men sedan blev min far döv och hur
det nu gick tog jag över dragspelandet. Han är förstås glad, säger Ljungqvist
och grimaserar.
TEXT &
FOTO: Benjamin Lundin
Del 1: Ingå hälsocentral: ”Vi försöker följa med vår tid och utvecklas”
Del 2: Tekniska chefen: Hon bytte släggan mot paddeln
Del 3: Ingå bibliotek: Böckerna tog savolaxaren till Ingå
Del 4: Hemvården: ”Jag har alltid tyckt om åldringar”
Del 5: Rehabiliterande arbetsverksamhet: Ingen Ingåbo ska behöva gå sysslolös
Del 6: Uppsökande ungdomsarbete: Källarmonstren finns här för Ingås unga
Del 7: Knattebo daghem: En sommar full av lek på Knattebos grönskande gård
Del 8: Byggnadstillsynschef Mikael Wikström: Han kan sitt Ingå
Del 9: Lönneberga: Ett mysigt hem på ålderns höst
Del 10: Kultur- och kursplanerare Regina Ekblom: ”Jag vill leva för evigt!”
Del
11: Västra Nylands landsbygdsförvaltning: Kanslijobb bland åkrar och kor
Del 12: Förvaltningsassistenterna: De håller kommunen rullande