Politiken lägger kommunens pengapussel

I dag är dagen som vissa bävar inför och andra suktar efter i hemlighet: dagen då skatteförvaltningen publicerar fjolårets skatteuppgifter. Det är också budgettider i kommunerna. Därför är det på sin plats att belysa hur skattemedel används. 

En dåligt skött
kommunal väg eller en skolgård utan belysning kan reta upp invånarna och
berättiga frågan om hur kommunens skattemedel används. Ingå kommun försöker ge så
bra service till invånarna som det är möjligt med de pengar som finns till
hands. Hur dessa fördelas är upp till de folkvalda i kommunfullmäktige att
besluta om.

Kommunen erbjuder
tjänster som gör att samhället fungerar, bland annat hälso- och sjukvård,
äldreomsorg, småbarnspedagogik, undervisning, kulturtjänster, byggnadstillsyn,
miljövård, planläggningstjänster och teknisk service. Största delen av de
tjänster som kommunerna ordnar för sina invånare är lagstadgade.

En del av
servicen är gratis för invånarna, till exempel undervisning på grundskolenivå.
För andra tjänster uppbärs en avgift enligt fastställd prissättning. Kommunens
verksamhetsintäkter inkluderar förutom försäljningsintäkter och avgiftsintäkter
även understöd, bidrag och övriga verksamhetsintäkter. Verksamhetsintäkternas
andel av kommunens totala intäkter är cirka 15 procent i Ingås fall. Till
övriga delar bekostas de tjänster som kommunen erbjuder med skatteintäkter och
statsandelar. De tjänster som kommunen erbjuder skulle vara dyrare för
invånarna om de inte delvis bekostades med skatter och statsandelar.

Trafiken och i
synnerhet vägarnas skick är ständigt en het potatis. Men alla vägar inom
kommunens gränser är inte kommunens. Det är skäl att poängtera att statens
vägar och enskilda väglag inte bekostas av kommunens skatteintäkter. Kommunen
har naturligtvis ingen beslutanderätt om andras vägar.

Kommunens
skatteinkomster består av kommunalskatt, samfundsskatt och fastighetskatt. För
Ingås del är totala skatteinkomsterna år 2018 cirka 26 miljoner. Inkomstskatten
stod för cirka 85 procent av intäkterna (22 miljoner), samfundsskatten 4 procent
(1 miljon) och fastighetsskatten 11 procent (3 miljoner).

Kommunfullmäktige
fastställer årligen kommunens inkomstskatteprocent. Ingå kommuns inkomstskatteprocent
är 20,75 procent för år 2019. Andelen som kommunen erhåller av inkomstskatten
är cirka 60 procent.

Genom
statsandelssystemet deltar staten i finansieringen av den kommunala
basservicen. Syftet med statsandelssystemet är att i hela landet trygga en jämn
tillgång på den offentliga service som kommunerna ansvarar för så att
medborgarna kan få basservice på en viss nivå oberoende av sin boendeort. Genom
systemet utjämnas skillnaderna i kostnaderna för kommunal service och
skillnader i kommunernas inkomstbas.

Statsandelen
betalas till kommunerna som en klumpsumma. Statsandelsfinansieringen är en
allmän inkomstpost som inte har öronmärkts för någon viss service. Kommunen får
själv bestämma hur finansieringen ska användas.

I statsandelen
för kommunal basservice ingår bl.a. social- och hälsovård, förskola och
grundläggande utbildning, bibliotek, kultur och konst undervisning.

Social- och
hälsovården utgör den största kostnaden för kommunen, över hälften av kommunens
utgifter härrör sig därifrån. Utbildning- och kultursektorn, i första hand
småbarnspedagogiken och skolorna, är den andra stora utgiftsposten, cirka 30
procent av de totala kostnaderna i Ingå. Dessa kostnader är något lägre
eftersom kommunen endast har klasserna 1-6 i egen regi. Den sista 20 procenten
av kakan utgörs av bland annat samhällsteknik, det vill säga kommunala vägar
och övrig infrastruktur samt kommunens förvaltning.  

Det är med andra
ord det av invånarna valda kommunfullmäktige som svarar för kommunens
verksamhet och ekonomi. Fullmäktige har ansvar för det strategiska
beslutsfattandet, att sätta upp mål för hela kommunkoncernen, för balansen
mellan ekonomi och verksamhet samt för utvärderingen av verksamheten.

I praktiken är
det således kommunfullmäktige som i sista hand beslutar om kommunens
investeringar, det vill säga om man ska satsa på en ny skola, underhåll av
kommunens vägar och gator, motionsmöjligheter eller fler vårdare, till exempel.
I den politiska processen blir det till slut ofta fråga om kompromisser som
förhoppningsvis tillgodoser så många behov som möjligt.