I litteraturcirkeln får tankarna väckas
Den finska litteraturcirkeln har träffats sedan två vintrar
tillbaka. Den har en handfull deltagare men det skulle gärna få finnas fler.
– Litteraturcirkeln är perfekt om man tycker om att läsa, om
man vill ha tips på böcker som lönar sig att läsa eller om man tycker att det
är trevligt att diskutera det man läser, säger en av eldsjälarna, Aulikki
Rilva.
Vanligtvis brukar man besluta om vilken bok som ska läsas på
träffen innan. Men nu försöker man vara lite mer förutseende. Man har beslutat
om tre böcker och datum för de kommande fyra träffarna. Den 13.2 diskuteras
boken ”Manu” av Raija Oranen, den 19.3 på Minna Canth-dagen diskuteras ”Rouva C”
av Minna Rytisalo och den 16.4 diskuteras Rakastin Saksalaista/Jag älskade en
tysk av A.H. Tammsaare. Vilken bok det blir den 14.5 är ännu öppet.
– I praktiken kan var och en i cirkeln föreslå en bok. Det
enda kravet är att den inte får vara jättetjock. Man måste ju hinna läsa den
mellan träffarna. Egentligen läser vi lite vad som helst. Vi gillar allt.
En träff brukar ta cirka 1,5 timme.
– Vi diskuterar inte så mycket om boken bokstavligen, vi är
inte litteraturvetare. Vi är alla glada amatörer som är ivriga läsare. Så vi
diskuterar boken och de tankar boken väcker.
Vilken är då Aulikkis bakgrund?
– Jag har alltid läst mycket. Jag var ordförande i skolans
bokklubb. När jag var i arbetslivet hann jag inte läsa lika mycket. Men
litteraturcirkeln aktiverade mitt läsintresse. I min ungdom läste jag bland
annat Juha Mannerkorpi och Eeva Liisa Manner. Det finns så mycket bra böcker.
Men böckerna från ens ungdomstid är inte desamma när man läser dem på nytt som
äldre.
Just nu tycker Aulikki att den nordiska litteraturen är värd
att bekanta sig med. Hon nämner Jan Guillou, Arnaldur Indridason och Agneta
Pleijel.
– Men jag gillar kvinnliga författare, kanske Alice Munro,
allra mest.
Det är inte vad eller hur man läser som är viktigast, utan
att man läser.
– Serier är otroligt bra om man kan läsa dem. Mitt barnbarn
som är abiturient märkte hur givande böcker är först i gymnasiet. Mycket beror
på modersmålsläraren.
Det är också viktigt att diskutera hur man ska läsa och vad
som är sant.
– Läsning allena är inte saliggörande. Det viktigaste är att
tänka kritiskt och att bredda sin världsbild. Fast jag själv är matematiskt
begåvad tycker jag att matematik och fysik framhävs för mycket i dag.
Aulikki tror att godnattsagor för barn är viktigt för ett
läsintresse senare i livet.
– Jag har själv njutit av högläsning även i vuxen ålder. Min
man och jag brukade läsa högt för varandra. Ljudböcker är bra i stället för
böcker man inte vill ge sig tid att läsa. Men det är inte samma sak.
Den finskspråkiga litteraturcirkeln sluts nästa gång den
13.2 kl. 18. Då diskuteras den för Ingå aktuella boken ”Manu”. Den svenkspråkiga bokcirkeln sammanträder en gång i månaden dagtid, vanligtvis onsdagar, kl. 13.30. Välkommen med!