Igormuséet har mycket på gång trots annorlunda sommar
Veronika Bäckmans hallon-rabarbersaft med mineralvatten blir
betydligt godare än de alkoholfria varianterna av mousserande vin. Till det
serveras Brunbergs kyssar, färdigt inslagna för bästa hygien. Så här kommer
Igormuséet att inleda den 23:e sommaren, präglad av coronarekommendationer och
–restriktioner.
– Det kommer att bli en stillsammare sommar. Alla stora
grupper har avbokat. Till och med för augusti. Många hör till riskgruppen och
kan inte sitta tätt i en buss, säger Lena Selén.
I år Igor-muséet emot mindre grupper och guidar på avstånd.
– Berndt (Gottberg, red.anm.) och jag som är över 70 håller
oss utomhus, säger Lena.
Inför denna säsong har man organiserat de föremål som legat
ute på gården och som få vetat vad är, till en utomhusutställning;
Kabanovvägen. Utställningen rundar museet och innehåller bland annat delar av
en rysk bunker, en sidovagn till en Ural-motorcykel och två gravstenar som
räddats ur en sophög.
– Ryssarna använde gravstenar till allt möjligt, bland annat
tillhusgrunder och som utfyllnad, säger Berndt.
Där finns också tujorna som eldsjälen Doris Gustafsson
donerade till muséet i samband med invigningen och som nu vuxit sig rätt
resliga. På väggarna finns skyltar med förklarande texter, på 15 olika språk.
Inne i muséet kan man bland annat bekanta sig med hur det
var att röja upp sin mark efter parentesen, man har t.ex. hittat totalt 1
miljon granatsvansar på området, och sådana hittas fortfarande.
Man kan också läsa om Degerbybon Toivo Wasströms förtjänster
i fortsättningskriget. Men man får också veta om hur det dagliga ryska livet
kunde se ut i Porkala och om kärlek i gränszonen.
Mycket har hänt under muséets 23-åriga historia och mer är
på gång, bland annat planerar man förstora muséet för att få mer förrådsutrymme
och en till wc.
Boken Visit Porkala Udd ska inom kort ges ut i samarbete med
Porkalaparentesen på svenska finska engelska och ryska.
En tvåspråkig dokumentärfilm om Västankvarn 1918 är också i
görningen och den blir något helt unikt. Det är de lokala människorna som
berättar om vad de själv har varit med om i anknytning till detta och vad de
hört berättas om tragedierna av sina anhöriga. En av dem är Bengt Wester som
var med när kvarlevorna av de arkebuserade grävdes upp 1947. Filmen görs i
huvudsak av Sakari Haapamäki.
Vill du hålla i
trådarna?
Det finns även andra som jobbar med byarådets och muséets
verksamhet. En av dem är Jouko Kautto, byarådets sjätte byahjälpare. Han gör
sitt andra år som byahjälpare i Degerby och är bekant för de flesta i byn.
Honom kan man anlita för t.ex. olika gårdsarbeten för 10 euro i timmen plus
kilometerersättning. På muséet jobbar Sjundeåbon Saga Eskman som kom som
byahjälp men fick anställning på muséet.
– Vi klarade oss inte utan henne, säger Lena.
Utöver dessa jobbar Alexander Johansson med digitala
uppgifter och guidning.
– Det skulle behövas mer folk i styrelsen, någon som håller
i trådarna. Jag lovar dyrt och heligt att jag inte säger ”så här har vi gjort
förr”, säger Lena som tips till hugade.
Vill du bekanta dig med Degerby på avstånd? Fram till den
21.6 kan man åka genom Degerby virtuellt då byarådet är med i Finlands Byars Byarally
(Kyläralli). Läs mer här: https://www.uudenmaankylat.fi/sv/byarally/