Inflyttade i huset som flyttades och byggdes upp igen
Invändigt är huset så gott som färdigt, förutom det
klassiska fenomenet att några lister saknas. Det har med andra ord gått rätt
fort med beaktande av att bygglovet beviljades den 1 oktober i fjol.
Men så var det inte vilket projekt som helst. Jouni och Marja-Leena
Koivistos hus byggdes upp för andra gången efter att ha monterats ned element
för element på den ursprungliga tomten i Kyrkslätt först. De tio elementen
förvarades sedan hos entreprenören Mårten Lindberg i några veckor innan de
monterades upp igen på paret Koivistos tomt på Västersvängen.
Och nu står huset där. Med nöjda ägare inuti.
– Det här är vårt tredje egna hus. Och det här är nog det
mest lyckade av dem fast alla. Fast det är lite litet för alla våra grejer,
säger Jouni.
– Det tar lite tid att vänja sig vid träväggarna. Men å
andra sidan är det här ju en mormorsstuga och väggarna går ju alltid att måla,
säger Marja-Leena.
De älskar utsikten över ängarna och ser naturens liv, bl.a. hjortar,
nästan varje dag.
– Människorna i grannskapet har varit jättevänliga och
önskat oss välkomna. Men de har varnat oss för att plantera växter som t.ex. äppelträd
på gården eftersom hjortarna äter upp dem. Och det som har förblivit oklart för
oss är om vi bor i Västerkullla, Bastubacka eller Heimgård. Men adressen är
Västersvängen, skrattar Marja-Leena.
För Jouni var det viktigt att använda sig av lokala krafter
och kunskap och det har fungerat utmärkt.
– Alla, från kommunens tjänsteinnehavare till den lokala
järnhandlaren, har varit hjälpsamma och driftiga.
Och med facit på hand blev projektet 30-40 procent
förmånligare än att bygga ett nytt hus. Men man har heller inte stött på några
obehagliga överraskningar.
– Tekniskt har det gått så bra som det kan gå. Vissa saker
bra, andra lite sämre. Så överlag ganska bra, säger Mårten Lindberg som
monterat ned, flyttat och byggt huset.
Än finns det lite på gården att fixa. Och av virke som
blivit över håller man på att bygga ett biltak med förråd. Och det bästa är att
huset får godkänt också av barnbarnen.
– De tycker att det känns som ett badhotell. Så nu har vi
skaffat plastpalmer till badrummet för att göra den känslan ännu starkare,
berättar Jouni.
Summa summarum kan man kanske säga: Glad i Ingå! Iloinen
Inkoo!