Hjälpinsatsen för Ukraina: Rapport från resan till Polen

Från humanitarian@tallinksilja.com fick vi gratis båtbiljetter till Tallinn där vi började vår 1 500 km långa resa mot Przemyśl i Polen, ett av nio polska flyktingcentra. Vi hade hyrt en buss och professionella chaufförer från ett bussbolag i Helsingfors, som redan hunnit göra en liknande resa några dagar tidigare. Först körde vi till ett uppsamlingsställe i Polen, för att lasta av alla humanitära förnödenheter som vidaretransporterades därifrån till Ukraina. Drygt en timme senare anlände vi till Przemyśl, som ligger nära den ukrainska gränsen. Flyktingcentret var en gammal, stängd Tesco-galleria. Här hann verkligheten ikapp oss när vi såg barn, mammor, åldringar och sjuka ligga tätt intill varandra i armébäddar. Men det polska frivilligarbetet var enastående och välorganiserat och mat delades ut gratis. Varje gammal butik hade omvandlats till ett stort sovrum uppdelat efter land dit flyktingarna ville åka. Varje enskilt europeiskt land var representerat. Vi hittade det finska ”sovrummet” tillsammans med Estland, Lettland och Litauen. 

När vi körde till Polen hade vi fått en lista på cirka 25 personer som ville följa med på vår buss tillbaka till Finland, men när vi kom fram dök bara två familjer från listan upp. Några hade redan tagit andra bussar, några hade dubbelbokningar, några var fortfarande vid gränsen och kunde inte hinna till upphämtningspunkten i tid, så vi letade efter andra flyktingar som ville komma till Finland. Vi slutade med överbokning och fick skicka tre personer plus en hund till en annan finsk buss som ännu hade plats. I vår buss hade vi 39 ukrainska flyktingar: totalt 15 familjer varav 18 kvinnor och 21 barn i åldrarna 1-17 år samt en katt.

Vi hade massor av mat, snacks och dryck, som vi kunde erbjuda i bussen tack vare alla lokala bidrag från butiker och företag. Vid varje stopp på väg tillbaka fick alla personer med ukrainskt pass gratis hot dog och dryck på bensinstationerna. Alla har visat en extrem villighet att hjälpa i de länder vi kört genom.

Trots att vi gjort många samtal med Migri och de olika flyktingenheterna i södra Finland innan vi åkte i väg, gjordes många samtal till myndigheterna också under bussresan i samråd med hemmateamet i Ingå, för att trygga att alla hade boende att komma till. Hemmateamet hade också under veckoslutet förberett Ingahemmet för att ta emot upp till 34 personer om så skulle behövas. Ingå kommun erbjuder gratis Ingahemmet som tillfälligt boende, men vi hoppas alla att Migri snart gör det möjligt att bli en officiell mottagningsenhet. 

Bussresan gick ändå förvånansvärt bra trots att den var lång och på söndagskvällen klockan 21.30 anlände vi med båten till Helsingfors. Vi fick se några känslofyllda familjemöten, några möttes av privatpersoner från Helsingfors och Kyrkslätt som erbjöd sina hem, två mammor med varsitt barn fick övernatta på mottagningsenheten i Helsingfors, för att på måndag orka åka vidare till en bekant i Hollola. En person sattes på nattåget till Uleåborg och en familj åkte med skjuts till Iisalmi och slutligen kom 16 personer till Ingahemmet i Ingå. Av dessa 16 personer förde vi på måndag 13 personer på tåget till Kajana där de har familj samt tidigare arbetsgivare. Resterande tre personer har släkting i Ingå, som också kunnat fungera som en värdefull tolk.

Vi vill ödmjukt tacka alla som har skänkt humanitära förnödenheter på vår Ingå insamlingscentral och de företag och föreningar både i Ingå, Esbo, Karis och Hangö som har sponsorerat bl. a bussen, mat och andra viktiga saker som behövts samt stort tack till alla som har gjort så mycket arbete för att detta ska bli en framgång.  
 
Efter att ha ”levt” 54 timmar i en buss är vi både fysiskt och mentalt trötta, men det är inget emot vad våra medpassagerare tvingas genomgå. Det känns därför verkligen värdefullt att vi alla med gemensamma krafter nu kunnat ge dessa 39 en trygg tillvaro, trots att de är långt från sina pappor och män som overkligt nog 2022 i Europa kämpar i ett så onödigt krig.
 
Slutligen hoppas vi att vi kan upprepa framgången mycket snart, och hoppas på fortsatt hjälp. Vi har kvar ett lager som väntar på nästa grupp, men vi behöver buss-sponsorer, mentalt starka ”volontärer” samt 2 tolkar till bussresan. Vår första resa har gett oss mycket erfarenhet och den vill vi använda för att hjälpa ännu fler, men det är ett stort ansvar. Det är en fin balans, man kan inte ta med flyktingar till Finland och sedan lämna dem på gatan, men de är också här av egen fri vilja så man kan inte ställa krav heller. De måste förstå sina valmöjligheter enligt finsk lag och sedan måste de fatta sitt eget beslut vad som är bäst för dem. Flyktingarna är vanliga människor precis som alla finländare. Ung, gammal, rik, fattig osv. Idag är det Ukraina, imorgon kanske något annat. Låt oss alla hjälpa till så mycket vi kan.