Ingå med traditioner
Har du smakat på den lokala Ingågröten? Kan du dansa Ingåvalsen? Visste du att den första potatisen i Finland odlades på Fagervik gård och att potatisen hämtades dit av de tyska arbetarna på 1700-talet?
Här hittar du receptet till den smarriga Ingålimpan!
Ingredienser & recept
- 1 l surmjölk (eller apelsinjuice för mjölkfri limpa)
- 3 dl rågmjöl
- 3 dl kli
- 3 dl malt (Tuoppi, kan stötas lätt om man så önskar)
- 2 bitar jäst
- 3 dl sirap
- 1 msk salt
- 10-13 dl vetemjöl
Smula jästen och blanda i den något uppvärmda vätskan. Rör ihop alla ingredienser. Låt jäsa 1,5 timme. Degen skall vara rätt lös, nästan som smet. Häll degen i tre smorda, avlånga formar. Grädda 1,5 timme i 175 graders ugn. Pensla bröden med sirap efter en timmes gräddning.
Potatisen har alltid spelat en viktig roll i Ingå, också historiskt sett. Nuförtiden är potatisen en välbekant ingrediens eller rätt på de finländska middagsborden, men det har den inte alltid varit. Det sägs att de första potatisarna och tomaterna odlades på Fagervik bruk i Ingå. Det var sachsiska arbetare som tog med sig potatisen från det som i dag är Tyskland till Fagervik bruk.
Potatisen är också den viktigaste ingrediensen i Ingå kommuns traditionella maträtt, potatisgröten. Potatisgröt som också kallas Ingågröt serveras på hantverkardagarna som ordnas varje år i juli.
För Ingågröt behöver du
- 2 liter potatis
- 1 1/2 liter vatten
- 1 tesked salt
- 4-6 deciliter grovt rågmjöl
- Skala potatisen och skär den i mindre bitar.
- Koka upp vattnet till kokpunkten, tillsätt potatisen och saltet, och koka den mjuk.
- Häll av kokvattnet och ta det till vara.
- Mosa potatisen i kastrullen och späd ut med kokvattnet.
- Koka upp blandningen. Rör ned rågmjölet i moset och koka
på svag värme 1/2 – 1 timme. Rör om då och då. - Servera gröten nykokt med smöröga och mjölk.
Kall gröt kan med fördel stekas.
Text och melodi: Bo Beijar, 1981
Vad vore Ingå om inte skönhet i naturen fanns?
Så rik på minnen och traditioner, ej like Du har någonstans!
Du är vår hembygd, Du är vår längtan,
och här är härligt att bo!
Ja, Du är hemmets härd i splittrad värld,
för oss är du hopp och tro!
När solen i öster stiger upp ur havet,
och dimmorna leker över vik och grund.
Då står vi i vördnad; Ser allt så Du gav det,
och morgonen gryr över fjärdar, holmar, kobbar, sund.
Du är vårt Ingå! Vårt kära Ingå; Doft av bördig jord.
Med gröna skogar, med vida vatten, Du skönaste plats
är i Nord!
Vi vill Dig värna, vi vill Dig älska:
Vi hör i fågelvingars sus:
Om Du ger rum i Din famn, skall vi älska Ditt namn,
och Du gör vår framtid så ljus!
Förgätmigej (Myosotis) är Ingås blomma.
År 1992 tog Ingå Marthaförening initiativet till Ingåblomman och kommunsekreterare Birgitta Johansson föreslog förgätmigej.
På hantverkardagen samma år, den 11 juli presenterades blomman officiellt. Dåvarande ordförande för Ingå Marthaförening Birgitta Grönvik hoppades då att blomman skulle användas som ett kännetecken och en symbol i olika sammanhang.
Förgätmigej är en blyg och anspråkslös blomma som finns överallt i Ingå. Den är osynlig och samtidigt synlig, det kan ta en tid innan du upptäcker hur ymnigt den förekommer.
Den kommer tillbaka år efter år och självsår sig. Förgätmigej blommar under goda förhållanden långt in på hösten. Blommans färger blått, gult och rött återfinns i kommunens vapen. Myosotis är blommans latinska släktnamn, och den finns i olika arter som Myosotis scorpiodes eller Myosotis palustris. Färgsättningen kan variera.
Namnet förgätmigej
Enligt Carl von Linné har blomman fått sitt namn så här:
Blomman växte i en trädgård bland många andra blommor. De andra blommorna berömdes för att de var nyttiga eller doftade gott. Men ingen lade märke till denna ört, eftersom den var så liten. Då sade den: Förgät mig ej!”
En annan förklaring som härstammar från Österrike:
Det var en gång en riddare som promenerade med sin jungfru vid floden Donaus strand. Plötsligt lade junfrun märke till en söt liten blå blomma, som växte på en avlägsen klippa i floden. Riddaren gick till klippan för att plocka blomman men halkade i vattnet. Han sträckte ut blomman till sin älskade och ropade: “Förgät mig ej!”. Jungfrun döpte blomman till förgätmigej och planterade den på riddarens grav.